Annons
Annons


Drömmen om ett växthus


Det är försommar och man vill ha ett växthus. I mitt fall vill man egentligen alltid ha ett växthus, kanske lite mindre i november, men under försommaren allra mest.

En gång i tiden hade jag ett växthus. (Men nu är tomten och torpet och växthuset i någon annans ägo, men det är en annan krönika.) Det är tretton år sedan jag köpte växthuset. Jag var höggravid med mitt andra barn och förvirrad. Jag hade ett jobb där det kunde dyka upp en del förmånliga erbjudanden.

Annons

Så en dag satt jag i ett möte där min chef sa: »Vill någon ha det där växthuset som vi bygger upp i en hotellobby i samband med trädgårdsmässan? Det går att få loss för en billig penning.«
»Självklart« sa jag. »Billig penning. Växthus. Det blir jag! Tuppen jag! Vad kan gå fel?«
Sedan tog mötet slut och alla var glada. »Just det«, sa chefen, »jag tror det finns något litet villkor där. Man ska typ bygga upp det där växthuset i lobbyn också.«

Bild på Victoria Skoglunds växthus kvällstid.

Victoria Skoglunds vackra växthus.

»Det fixar min man«, sa jag segervisst. Och vaggade hem. Full av glädje över att äntligen har fixat ett växthus. Innan jag ens hade fyllt fyrtio år – »HASHTAG GOALS«, tänkte jag. Nej, det gjorde jag inte, för det var inget man sa då.
Min man satt hemma i soffan och skrattade rakt ut, på ett lite väl
 demonstrativt sätt, när jag förklarade att jag just hade inhandlat ett 
växthus för halva priset med den lilla detaljen att det skulle byggas upp 
i en av Stockholms största hotellobbyer inför publik.

Själv skulle jag för övrigt under tiden amma bebisen och inte närvara över huvud taget, för detta var alltså planerat ungefär exakt en månad efter förlossningen.
»Är du helt spritt språngande«, skrattade han. »Det där kan ju inte 
jag göra.«
»Men det är inte svårt«, framhärdade jag, och för att bevisa det printade jag ut bygganvisningen. Mitt i printandet fick jag vagga till Esselte och köpa mer bläck till skrivaren, för att det lustigt nog var hundra sidor bygganvisning med en mängd symboler som såg ut som kinesiska.
»Inte svårt«, kved min man nu av skratt. »INTE SVÅRT.«

Bild på växthus vid övervuxen trädgård.

Jag fick ringa till företaget och förhandla om dealen till att vi skulle ta ner växthuset i stället för att bygga upp det. Det var tydligen enklare.
Det extra braiga med dealen var dessutom att det fina lilla huset var gjort i riktigt glas, och hade snygg grön färg. Glasväggarna vägde så klart ett ton. Och var ömtåliga som glas.

På något vänster lyckades mannen ta ner huset utan att allt gick i kras. Och forsla det till närstående familj med tomt för förvaring till sommaren. Såklart att det krävdes hyra av transportfordon med specialramp för att lyfta allt glas upp och ner. Såklart att det nästan inträffade ödesdigra glaskrossande incidenter, men bara nästan.

Sedan, när sommaren kom, skulle huset forslas igen, från de närstående till torpet i Sörmland. Lastbil hyrdes med höj- och sänkbar ramp. Mannen svor en del när han kom hem efter denna dag av skjutsande av det ack så billiga växthuset. Sedan kom tre småbarnsår som hette duga. Under tiden låg växthuset i en trälåda i bersån. Ingen ville riktigt prata om det.

Bild inifrån Daniel Östmans orangeri.

Bild inifrån Daniel Östmans magiska orangeri.

Någon gång efter de värsta blöjåren byggde vi upp det fina huset.
Sedan skulle det odlas. Det var bara att det blev 40 grader varmt i huset. Idel luftande gjorde ingen större skillnad. Så egentligen lämpade det sig nog bäst för en kaktusodling. Men jag ville ju odla tomater. Det blev alltid sisådär fyra, fem knallröda färdigtorkade tomater som dinglade från de snustorra plantorna i slutet av sommaren. Att ha växthus vid ett lantställe är ganska värdelöst egentligen.

Men nu. Nu bor ju jag i villa. Jag känner ju så tydligt att jag måste ha. Ett växthus. Det kanske går att ha tomater i det. Men det spelar egentligen ingen roll. Det ska mest stå där som en skulptur och företräda idén om tomaterna. Som så mycket annat i den svenska trädgården egentligen mer är en teoretisk idé om en myggfri grillkväll, en midsommarlunch utan regnmoln, en underbar och evig lång sommar. En avbild av våra drömmar.

Läs mer:

7-saker-att-tanka-pa-nar-du-bygger-uterum-och-vaxthus-experternas-basta-tips

Kika in i Victoria Skoglunds växthus

Kolla in den danske konstnärens magiska gömma på Jylland

 


Kommentera | Translate

 


Annons


Laddar