Annons
Annons


Ett eget handfat


Varför vissa områden i badrummet behöver fredas från andra människor.

Att sminka sig utan att någon spotta tandkräm på en, ja det vore ju något… Bild från pinterest.

Som snart alla vet är jag för tillfället fast i badrumsrenoveringsträsket. Det är så många frågor att ta hänsyn till, och så lite svar att få.  Satan själv har ju dessutom uppfunnit något djävulskap som heter Pinterest som gör att ens drömmar blir allt större och alltmer ogenomförbara.

Annons

Då och då tar man en måttstock och försöker famlande mäta sig tillbaka till verkligheten. Och inser att man måste välja mellan badkar med dusch eller bara dusch. I synnerhet om man som jag vill ha två handfat. Och om ens badrum har det begränsade utrymmet av sex kvadratmeter. Vet att det inte alls är så litet. Men Pinterest har gjort att jag behöver 15 kvadrat egentligen.

»Varför behöver du två handfat?!« frågar kollegan strängt. Det är för att jag vill kleta på mascara på fransarna på morgonen. Och min familj alltid i exakt samma sekund vill spotta tandkräm. I samma handfat som jag står framför, och då spottar de på mig, om jag står i vägen. Ingen skön start på dagen. Det är bra för min självbild att ha ett eget handfat att förvalta själv, känner jag. Värdigare.

Dessutom är jag trött på att skölja bort skäggstrån ur samma handfat. Det verkar som att bärare av skägg inte kan skölja bort strån, jag har iakttagit det under många år, under generationer, så jag tänker numera defensivt. Hellre fly än illa fäkta. Reträtt till ett eget handfat.

»Vet du hur svårt det är att skölja bort alla strån!« ropar skäggig kollega. En annan gör genast en »lista över tio grejer som ej kan tolereras i badrum«. Som skäggstrån.

»Du kan sminka dig i hallen«, tycker kollega nummer tre.

Inget alternativ för mig. Jag känner helt enkelt att ETT EGET HANDFAT är min rättighet. Precis som Virginia Woolf ville ha ett eget rum. »Men du måste kunna bada. Ett hus utan badkar får ej finnas.« Kollegan igen.

»Jag har inte badat sedan 1979,« säger chefen. »Men på din panna«, (pekar finger på kollegan), »står det ju BADA i versaler. Du måste ju tydligen bada. Vi andra klarar oss med dusch.«

Det lämnas osagt om det är bra eller dåligt som egenskap. På min panna står det ej »bada« utan »HETSDUSCHA«. Jag slutade bada i början av 90-talet. Då badade jag mycket, på mitt första jobb på en liten lokaltidning i Västervik, ensam i förskingringen, i en stad »där man ej vill hänga död över ett staket på vintern« som en vän beskrev det så träffande. Det fanns inget internet, inga förströelser, den enda krogen som var öppen på vintern spelade Pogues Fairytale of New York så fort någon gäst stack in näsan genom dörren. Det gick alltså inte att vistas där. Det återstod reträtt till ettan, som låg i Västerviks variant av miljonprogram, och i ettan återstod det att BADA. Om man nu inte ville titta på The bold and the beautiful på tv. Men sedan flyttade jag hem till Stockholm och fick barn, och efter det fanns det aldrig tid att ligga ner i en vattenpöl och stirra i taket.

Kommer ihåg en lunch med en stor badrumsleverantör som tyckte sig ha uppfunnit en ny grej. Kanske för dem som velar mellan dusch och badkar, sådana som jag. Eller bara i ren desperation för att kunna lansera något nytt. Det försöker badrumsleverantörer göra hela tiden. I slutändan handlar det hela ju om vatten och kropp och det som kan hända mellan dessa två. Vi vanliga dödliga kan ju tycka att  upplevelsen av att vatten möter kropp inte kan varieras på så många sätt. Men badrumsleverantörerna har kämpat. Dusch från ovan, från sidan, med hård stråle, med regnande stråle. Avlopp i väggen i stället för i golvet. Denne leverantör hade uppfunnit duschen som man skulle inta liggande. Alltså ligga ner på golvet och duscha. För att det i allmänhet är oskönt att ligga platt på ett kaklat golv ingick det någon form av podium som man skulle ligga på och så skulle vattnet strila på en, på hela kroppen. Ingen produkt som kommer att få ett stort genomslag i Stockholmska badrum, känns det som. Inte heller svaret på mitt dilemma, eget handfat eller badkar? »Bidé!« ropar min mamma i telefonen. »Alla människor med stil har det.«

Huva. Lösningen är kanske att den digitala revolutionen blandar sig i. Vi kan få uppleva ett eget handfat via virtual reality. (Eller en bidé, om man är på det humöret.) Med valmöjlighet rent eller med skäggstrån, family style.

LÄS OCKSÅ


Kommentera | Translate


Annons