Annons
Annons


Hen är geniet bakom bankernas passiv-aggressiva inredning


Vem är inredningsansvarig på storbankerna? Ett geni, som lyckas förmedla extrem ogästvänlighet och krisläge med ringa och effektiva medel.

Jag var på banken för några månader sedan, när det var dags att dumpa de gamla småpengarna. Sonen bar stolt fram ett stort glas med småmynt i förhoppningen om att bli stormrik nu. Det blev inte så. Det blir sällan som man tänkt sig på banken. Men det kanske blev ett slags lektion i livskunskap för sonen. Vi har haft samma bankkontor under nästan 20 år; tillhör de här pinsamma människorna som inte orkar ta tag i saken och byta och konkurrensutsätta. Så allt som jag kommer att beskriva här nedan är i grund och botten mitt eget fel.

Annons

Under de här decennierna som vi har varit kunder har denna bank inte uppdaterat sin inredning en enda gång. I stället har det pågått någon form av passiv-aggressiv devalvering, där lokalerna har gått från folkhemsaktigt hel-och-ren-välstånd till en fientlig miljö som skriker ›kom inte hit din obildade resurskrävande person‹.

Bild på Illustrerade stolar

Foto: Istockphoto.

När det för tio år sedan fanns tre kassor – och till och med en extra nummerlapp för ärenden där man fick sitta med sin handläggare på ett eget kontor, som symboliserade viktighet och tunga investeringar – finns det nu en enda. Något snille har då bestämt att man till en enda kassa inte behöver en nummerlappsmaskin och därför rivit ner den automaten från väggen. För att vara autentisk i sin inredning har man inte försökt dölja det faktum att det någon gång har suttit en maskin här; murbruk och håligheter visas upp på ett frimodigt sätt. Det ser lite krigshärjat och dramatiskt ut. Framför allt i en banklokal. Man skulle kunna tänka sig en plakett bredvid hålet: »Här satt en gång en nummerlappsautomat. Må hen och hela bankväsendet vila i frid.«

De dårar som fortfarande gör sig ärenden till banken i egen hög person av kött och blod får nu snällt stå i kö – ungefär som i en köttbutik under ransoneringstiden. Rätt åt dem, säger murbrukshålet i väggen. Stanna hemma och internetbanka som vettigt folk!

Då det oftast är ett klientel som har svårt att stå upp på grund av hög ålder har man ställt fram fem stolar av modell utrangerade tro tjänare från källaren, i krom och mellanblått syntettyg, möblemang som brukar finnas i filmer av Roy Andersson, på vårdcentraler i utkanten av stor­städerna, eller som stod på forna Östtysklands myndighetskontor. Placerar man sig på en av stolarna gäller det att man fortfarande är kvicktänkt och håller den informella kön i huvudet.

Bild från Roy Anderssons reklamfilm Mötet.

Roy Anderssons reklamfilmer verkar ha fungerat som inspiration för den inredningsansvarige på bankkontoren. Foto: Studio 24.

I kassan avhandlas tålamodsprövande ärenden av digniteten ›vilken kod har jag till vilket kort‹ och ›vilket kort har jag till vilken kortläsare‹.

Vad jag förstår så har andra banker numera någon form av mänsklig sköld stående i dörren som ska hindra folk från att komma in genom att ifrågasätta deras ärende och hänvisa till att man så smidigt och geschwind kan lösa det hela online. Det är ju bara det att den äldre mannen framför oss i kön denna dag har knappat in fel kod så ofta och blandat ihop de olika korten så ofta och har beställt nya koder så många gånger ONLINE, att han nu inte kommer åt sina egna pengar längre.

Hela upplägget visar att banken tycker att människan borde kunna det här nu. Alla människor. Även de som är födda strax efter att elektriciteten kom till svenska hushåll. Det är ett enormt förakt för den icke-digitaliserade människan som har mage att komma in här och kräva handpåläggning av en annan mänsklig varelse för att komma åt sina pengar. Hela upplägget visar också att den inredningsansvarige på denna svenska storbank (som gjorde fem miljarder kronor i vinst 2017) är ett geni. Det inredningsansvariga geniet jobbar med subtila och väldigt ringa medel och lyckas förmedla att kunderna helt enkelt inte är välkomna här.

Min son förstod, efter denna halvtimmeslånga vistelse i dödens väntrum, att bankbesök inte är något att trängta efter. Men det kanske var en onödig lektion. När han är vuxen finns det ju inga bankkontor kvar längre. Och kanske inte banker heller. Glad sommar.

 

 


Kommentera | Translate

 


Annons


Laddar