Annons
Annons


Fem trender att prata om under hösten


I söndags var jag i Linköping på bomässan i Vallastadens sista dag och höll en föreläsning om fem trender inom inredning just nu. Det var jättekul och helt fullsatt, vilket ju är en trend i sig. Folket är fortsatt väldigt intresserad av inredning.  Här kommer en liten sammanfattning på vilka trender jag pratade om.

1. Miljöansvar

Maja Lindahl och Emma Olbers i utställningen i Vallastaden i början av september 2017. Foto Andy Liffner.Såklart, att ta miljöansvar bör inte vara en trend utan en självklarhet för alla. Med tanke på att vi gör av med vår årsbudget av råvaror redan den 1 augusti i år, till exempel. Vi pratade om denna allt tidigare overshoot day, som varje sedan 1986 har flyttats fram med någar dagar. Själva begreppet var förvånansvärt få om kände till. Vår utställning på mässan som vi gjorde i samarbete med designern Emma Olbers, fokuserade på inredning som släpper ut så lite CO 2 som möjligt. Emma jobbar alltid”bakifrån” i sin formgivning, d v s funderar på vad som händer när en möbel ska kasseras och hur man då lättast kan återbruka materialen till nya produkter.

2. Professionalisering

Annaleena Leino Karlsson är stylist och inredare och poserar här i sin nyinredda studio på Ekerö. Foto Kristofer Johnsson.

Inredarna är de nya kockarna. Nja, kanske inte än. Men inredare och stylister profilerar sig på ett helt annat sätt i dag, inte minst via sociala medier. När det förut var jobb som utfördes  behind the scenes  får denna yrkesgrupp nu en framskjuten position, med stora bloggar, instagramkonton, och med kontor på bra adresser i stan, samt egna möbelkollektioner. Att anlita en inredare blir också en alltmer vanlig företeelse, både för det privata boendet och mer självklart när man ska sälja.  Professionella namnkunniga stylister anlitas av toppmäklare för att styla/ inreda inför visningar, bilderna får stor spridning och kan dra igång egna trender. Vissa inredningstrender (den svartspröjsade glasväggen ger till exempel en stark skjuts framåt i budgivningarna) påverkar priserna.

3. Det stora allvaret

BTH Bostads projekt Lyngsasa på Dalarö omfattar tidningskungen Erik Åkerlunds gamla praktvilla. Här inredd av Lotta Agaton. Foto Pia Uhlin.

När vardagsrummet har tömts på populärkultur, måste vi hitta andra sätt att profilera oss. Vi behöver ingen tv, ingen bokhylla, inga cd-skivor, möjligtvis kan vi ha lite vinyl i något hörn, för att visa mancaviga- framfötter. Att lägga en iphone på bordet som ju numera bär på allt vårt kulturella kapital är knappast en conversation starter och skapar inte heller så mycket atmosfär. Så vad händer i vardagsrummet? Hur ska vi visa vilka vi är? Jo, vardagsrummet går med stora steg tillbaka till den borgerliga salongen, med svängda sammetssoffor, mjuka lyxiga mattor under fötterna, stora konstverk på väggarna och  gärna en hel del  skulpturer mitt i rummet. Eleganta, vuxna inredningar som går i muntra färger som beige, grått mullvad, sand och en del svart.

4. 70-tal

Hemma hos chefredaktören Hanna Nova Beatrice råder glammigt 70-tal med Dux-klassiker, Fogias Tiki-soffa och fluffig Layered-matta. Foto Andy Liffner.

Inte en plåtning utan Layereds fluffiga rya-matta. Inte ett vardagsrum utan ett glasbord. Gärna rökigt. Rökiga glas  överhuvudtaget. Låga skinnsoffor. Krom. Och nu svart glas, något som Carina Seth Anderson har tagit fasta på med två av sina största framgångar i svart opaque-glas, både Pallo och Dagg. Det lite glammigare 70-talet kommer hänga kvar ett bra tag till.

5. Munktrenden

Klosterväggar med kalkkänsla. Till höger hemma hos Framas grundare Nils Stroyer Kristofferson, foto Magnus Mårding.

Min älskade munktrend, med kalkväggar, lyxig rökelse i dyra mässingshållare, skrovlig keramik, kall gröt, (och nu det nyhipstriga med att köpa kallt gammalt kaffe, s k cold brew, känns också munkigt), trärena bänkar och en lite gråfuktig färgskala var jag ju också tvungen att nämna. Kommer kanske inte blir megastor i Linköping. Men vem vet.


Kommentera | Translate


Annons


Ett trasigt handfat


En renovering når förr eller senare det stadium där hela din 
framtid ligger i händerna på ett transportföretag.

För en tid sedan renoverade jag med stor lidelse badrummet. Det gick ett par månader  där byggaren kom klockan sju på morgonen.  Jag hälsade ivrigt genom plastskynket som delade av byggzonen från det som ska fungerade som ett vanligt hem. Byggaren vande sig vid att se mig iförd en blåvitrandig fleecemorgonrock, med mascararester under ögonen och tandborsten i mungipan. I denna mundering diskuterade jag olika centimetrar i badrummet.

Byggaren ordnade flödet av män genom zonen; Kaklis, Röris, Elis och Målis kom och gick. Jag försökte få till stånd ett lika jämnt flöde med alla grejer som behövs: kakel, färg, klinker, armaturer, lampor, spolknapp, toalock, handdukstork och så vidare i all oändlighet. Jag hämtade paket dagarna i ända. Efter några veckors vånda hade jag så bestämt mig för vilka handfat jag ville ha. Jag beställde. Ett stort transportföretag vars namn börjar på »Sch« utlovade leverans någon gång under morgondagen, kanske förmiddag, men man vet inte; nej, det gick inte att ringa chauffören.

Jag jobbade hemifrån denna dag, byggarna var på annat bygge, allt var lugnt, timmarna gick. Klockan 14 knackade någon på dörren. Sa: »Jag har två paket till dig. Ett är sönder, det vill du ju inte ha. Då får du inte det andra heller. Så då åker jag igen. Det blir bäst så.«
Jaha, tänkte jag.

Några dagar går. Ett argt mejl dyker upp i min mejlkorg om ett »outlöst paket«. »I och med att du har vägrat att ta emot …«
Jag ringer företaget som börjar på Sch och pratar med en oerhört vänlig tjej.
»Men chauffören sa ju åt mig att inte ta emot det som var sönder«, säger jag anklagande.
»Jaha, det var konstigt«, säger flickan. »Du måste ta emot det som är sönder. Och ta en bild på det.«
»Men vad händer sen?«
»Då kommer vi igen och hämtar det som är sönder.«
»Verkar inte det snurrigt?« undrar jag. »Ni vet att det är sönder redan nu, varför då leverera det?«
»Jaaaa, nu när du säger det. Det har jag aldrig tänkt på«, säger flickan med glad röst. »Men vi måste nog göra så.«

Leverantören av handfatet svarar inte i telefon. På hemsidan finns det ett svarsformulär där man kan mejla bilder på sönderslagna produkter för att reklamera. Företaget som börjar på Sch måste komma igen, det är tydligt. Min målbild är nu att ta ett foto på ett trasigt handfat.

Vi bokar en ny tid, jag och Sch. »Någon gång under dagen. Kanske på förmiddagen. Men man vet inte. Nej, chauffören går inte att ringa.«
Jag jobbar hemifrån. Chefen har börjat knorra lite. »Jaja, BAAAADRUMMET IGEN.« Snön vräker ner över stan. Byggaren är hemma hos mig. Han visslar.
»Jag ska bara ut och hämta ett annat paket på Ica«, säger jag. »Om jag fastnar i snön ringer jag. Öppna dörren för företaget som börjar på Sch!«
»Hahaha«, säger byggaren.

Jag åker till Ica, jag fastnar med bilen i snön. Närmare bestämt på en lömsk ishög. Däcken hänger i luften och snurrar. Jag behöver en spade. Jag ringer byggaren. Byggaren kommer med två spadar. Vi gräver ut min bil. Åker hem. Dagen går. Inget handfat kommer.

Jag ringer företaget som börjar på Sch. En vänlig flicka svarar. »Här står det att de var hos dig i dag klockan 10.« »Jag var ute i tio minuter! Varför ringer de inte mig? Varför? Nu ska jag vänta en tredje dag på ett trasigt handfat«, jämrar jag mig. »De kommer i morgon«, säger flickan. »Någon gång under dagen. Nej, det går inte att ringa chauffören.«

Dag tre. Chefen skickar nu mörka blickar när jag förklarar att jag 
måste jobba hemifrån på grund av handfatsproblem. Men dagen börjar bra i alla fall. Chauffören ringer! Jag får svettiga handflator som jag torkar på fleecen. Nu 
kommer det här att hända!

»Var är du?« ropar jag glatt. »Jag är hemma! Jag 
väntar på dig. Jag står alldeles stilla!«
»Lugn«, säger chauffören. »Jag står här och lastar i vårt lager. Du, det där handfatet är ju trasigt. Ska jag verkligen komma med det? Det verkar ju inte vara någon idé.«

”Du MÅSTE komma!”, ropar jag förtvivlat. Och till slut så kommer han. Med ett trasigt handfat och ett helt. Jag fotar det trasiga handfatet som de facto är i femton bitar. Jag mailar bilden. Jag beställer ett nytt, helt handfat. Jag väntar två veckor.  Ingen ringer, till slut ringer jag företaget som börjar på Sch. Efter mycket om och men hittar de mig i datorn. De ska leta rätt på det där nya paketet.

Det går någon dag.  En kvinna ringer mig under lunchen. »Vi har hittat ditt paket.« NU SKA DET KOMMA ETT HANDFAT!» HURRA!« Ropar jag, som tydligen är helt obildbar.

»Jo. Du …«, fortsätter hon.  »Duuu,  det där handfatet är faktiskt helt sönder.«

»Men det är andra gången ni slår sönder ett handfat vad håller ni på med«, säger jag i ett inte helt genomtrevligt tonfall.

»Det är ju jättedåligt emballerad«, är hennes svar. Å så lägger hon på. Jag står stilla. Runt mig springer folk på fredagslunch.

Jag tänker att ett av Sveriges transportföretag borde lägga om vissa strategier internt. Rätt omgående. Jag funderar på hur jag kanske kan använda min 980 följare på insta för att välta ett miljardföretag. Jag njuter lite över hur de kommer att kvida i näringslivsbilagorna. Kanske redan på måndag ska jag börja välta detta företag som inte ens ber om ursäkt för det här.  Sedan ger jag upp och  ringer byggaren.

Kandufixaframdettahandfat och om du så snor det någonstans. Säger jag. Men vad du än gör, ta hit det själv. Anlita inget transportföretag. INGET. Hör du det.


Kommentera | Translate


Annons


Vi vet vad du gjorde 
förra sommaren


Dags att summera sommaren 2017, pros and cons. Granska den bortanför 
ditt imponerande instaflöde. Och gör en plan för nästa.

Sommaren är slut och det finns en millisekunds tid, en lucka i universum, att begrunda hur den har varit, precis innan hösten drar igång med gasen i botten och slutmålet julångest. Denna stund av kvar dröjande lättja innan hela höstschemat är i rullning, innan strumporna åker på och innan du har glömt att det ens finns temperaturer över 15 grader och dagar utan blötsnö. På sätt och vis är denna stund, när september har börjat ta tag med hela sitt tunga allvar, mer en omstart och ett nyår än självaste nyår. Ny termin, nytt skolår, nya pennor, ny dietplan, hösttrender och gud vet allt som börjar.

Det finns fog att göra små listor i huvudet kring vad som hände och vad som kanske inte bör hända igen nästa sommar, tro mig. Ta kontroll över sommaren 2018 NU, när du fortfarande har liite sand kvar i skorna. Begrunda till exempel standarden på ditt sommarboende eller det du hyrde, och standarden på människorna du umgicks med.

På jobbet avhandlas sommarens restprodukter skoningslöst. Samtal kring årets aktuella parasiter (kackerlackor, vägglöss, huvudlöss, gäster som aldrig åker hem), hygienförhållanden (krånglande förbränningstoalett i kombination med blöjbarn på besök), vett och etikett som sommargäst (exakt hur många gånger får man duscha om man är på besök hos någon i områden med vattenbrist, som Gotland till exempel? Svar: noll gånger). Är detta saker som man vill tampas med under »årets härligaste veckor«?

Hur står man ut med sommargäster, hur står man ut utan sommargäster, 
med bara den egna familjens gen-pool omkring sig dygnet runt. Hur står man ut med att laga mat fem gånger om dagen, (»mamma, vad har vi för strandmellis i dag?«) och hur står man ut med att packa samma kylväska 21 dagar i följd, med banan, dricka och den där sortens kex som bara barn gillar, och helst lite skojig frukt som körsbär för 79 kronor kilot? Hur står man ut med att semestra i ett land där sjön hela sommaren bjuder på 12 grader kallt vatten?

Sommar är ju dessutom den där tiden på året då det ENKLA boendets fördelar firas. Enkelt betyder då egentligen superkrångligt. Nämligen torrdass och/eller vatten i sinande brunn. Saker som gör livet ganska omständligt. Enkelt boende kan också betyda att leva med Iphoneberoende 
barn utan wifi. Min son tycker att livet utan wifi är klart jobbigare än livet med torrdass. »Wifi behöver jag hela tiden, toan bara nån gång om dagen«, är hans enkla förklaring.

Så var omfamnad, vardag och höst! Kom med dina mysstunder och 
ditt avslappnade sätt att inte kräva något speciellt alls av mig. För dig 
som fortfarande sörjer sommaren bjuder jag på en liten lista som förklarar 
varför det är så bra att det är höst igen.

6 bra grejer med hösten:

1. Det finns för det mesta wifi och rinnande vatten i en enastående bra kombination där du befinner dig.

2. Instagramflödet går från jolmiga #attitudeofgratitude- och #lovejutothe-
moonandback-uppdateringar i solnedgång till de vanliga nyttiga avokado-
smörgåsarna som plåtas ur helikopterperspektiv. På något sätt är det sistnämnda, vardagliga, skönare att titta på.

3. Skrämmande, ledighetsrelaterade tomhetskänslor (vem är jag, varför har jag detta jobb, varför ligger 
jag inte på en strand 24/7) ger vika för den vanliga dimmiga jobbhjärnan, med höga adrenalinnivåer 
som utlöses av normal storstadsstress.

4. Man slipper grilla och får laga mat i ett fullt 
utrustat kök igen. Tack.

5. Man får dricka annat än rosé.

6. Du slipper läsa hela den där pretentiösa högen med sommarlitteratur som du har samlat på ditt nattduksbord, du har i alla fall ingen tid!


Kommentera | Translate


Laddar