Annons
Annons


Dags att vårstäda!


Det visar sig att man under en säsong kan förbruka sex par fotbollsskor och i all fall får håna sin mamma att hon har för många skor på sin egen hylla.

April! Dags att rensa i skoskåpet där allting ligger travat och huller om buller. Nästan som en fest för att fira att våren gör sitt intåg. Ett överskådligt rensningsuppdrag dessutom i dessa maniska cleanse- och rens-tider. Där varenda ting man äger bör granskas efter devisen »Är du verkligen en ägodel jag har valt till fullo av egen vilja, representerar du mig och allt jag står för på mitt Instagramkonto, hela mig ända in i min raw food-kärna och endast mig i evighet amen?«

Nej, skoskåpet får räcka en vårlördag som denna. Ett uppdrag lätt som en plätt för barnen, där man kan lära ut grundregler i konsumtionssamhället till nästa generation. Nämligen till exempel att dålig kvalitet ger hål i sulorna.
Barnskor faller numera regelbundet samman som blöta korthus, senast efter två månaders användning. Det är kapitalismens fel. Billig produktion, höga marginaler. Hål överallt. Vi gör tre skohögar. 1) Kasta, 2) ge bort till folk med mindre fötter och 3) en sista hög som familjemännen kallar för »coola Nikeskor som kanske går att använda vid torrt väder trots hål«.
Jag räknar till sex par fotbollsskor som ska rensas ut och påpekar det lite syrligt. Det baktänder såklart omgående.
»Vems hylla är det här egentligen?«, klagar far och son mycket eniga och pekar på min hylla där 20 par skor trängs. »Ska vi räkna vem som har mest skor, kanske?«


Jag blir mycket sur. Jag är kvinna och därav tvungen av könsmaktsordningen att hålla mig med ex antal obekväma klackskor för att inte räknas som tant. För att inte tala om att detta har ruinerat mina fötter och gjort att jag behöver ännu fler skor. »Och den som aldrig bryr sig om vettiga förvaringslösningar här i huset ska över huvud taget inte komma och klaga det minsta lilla på en enda grej här«, slår jag fast.
»Vad är könsmarks … ?« börjar sonen, och när jag pustande förklarar att könsmaktsordningen till exempel gör att jag har färre pensions-
poäng än hans far trots att vi har EXAKT samma utbildning, vinkar han glatt ajö och säger »jaja, det där vet jag redan« och lommar iväg 
till hörlurarna.

Mannen går i alla fall och letar upp vinden för att visa på nya förvaringsutrymmen för till exempel skor som måste skaffas på grund av könsmaktsordningen.
Man får glädjas åt annat i och med att skostädningen gick åt helvete. Vi har numera ett proffsigt installerat brandlarm till exempel. Det är så proffsigt att det knappt går att laga mat längre.

Häromkvällen ägnade jag mig åt att rengöra ljusstakar från stearin (100 procent stearin såklart, jag är ju inget miljösvin), och i och med att jag har förstått att det är mycket vanskligt att göra det i vasken på grund av proppbildning i rören, (tänk Londons fettklump) så tänkte jag att tricket med ugnen och ett bakplåtspapper är en utmärkt idé.

In med ljusstakarna vid 100 grader, dripp dropp, stearinet smälter, men sedan när jag lyfter ut plåten ur ugnen med den där gungande rykande stearinsjön på, börjar brandlarmet, det nya superproffsigt installerade, tjuta som en tok.

I köket och på ovanvåningen och i larmdosan vid dörren, och när jag springer som en skållad råtta efter både kvasten för att trycka bort det outhärdliga larmljudet, till dosan för att trycka in koden och sedan till telefonen som också ringer, och där en sträng kvinna frågar vad jag håller på med, och sedan ska jag säga olika kodord till henne för att bevisa att jag är jag och samtidigt tjuter och tjuter 
det för jag hinner liksom inte stävja själva orsaken 
till rökutvecklingen.
När jag väl har vädrat, sagt alla kodord till människan i telefonen och tryckt in knappar i dosan i taket, kommer jag på att barnen nu antagligen ligger döva i ett hörn. Med rökförgiftning on top. Men se det har de inte, utan sitter helt ovetande och frågar hövligt varför jag ser så svettig ut. »NI HÖR JU INGET«, skriker jag. »Vid det här läget har ni brunnit inne på grund av de här sabla hörlurarna!«

 


Kommentera | Translate


 


Annons


Sju designprylar du får plocka undan när du får barn


Är du med barn? Toppen. Grattis! Älskar du inredning? Härligt. Tror du att allt kommer att förbli som det är? Glöm det. Här är designgrejorna som du måste göra dig av med innan barnet har börjat resa sig från lekfilten. Du har sex månader på dig.

Glasbord

William Platners glasbord är stylish, men kommer att missbrukas som percussion av din unge.

Nejnejnej. Om du nu har haft den sjuka idén att skaffa ett matbord med glasskiva (som undertecknad gjorde inför barn nummer ett) måste du tänka om. Det är framförallt ljudnivån som blir helt outhärdlig när knodden 8 månader gammal börjar banka på allt i sin närhet. Din avkomma kommer att drämma skeden i glasbordet för att höra på det fina oljudet inte en utan en miljard gånger, bara för att se på mor och fars plågade grimaser. Ser ju för roligt ut när det sitter där med smakportioner av ekologisk morotspuré i håret och fingrarna i öronen.

 

Det fina soffbordet med skarpa kanter

Soffbordet Panache av Fogia.

Alla ytor som är i en halvmeters höjd (soffbord) kommer ditt barn att rensa rent med en suverän armsvepning, när det är ett år gammalt. INGET kommer att stå säkert. Det pågår redan från att barnet kan krypa, alltså vid sex/sju månaders ålder om du har otur. Sedan när hen har dragit sig upp till sin fulla  75-centimetershöjd ståendes vid ungefär ett år och vingla så där fram och tillbaka för att sedan stupramla framlänges som ett annat fyllo, ja då vill du inte ha den där skarpa kanten i soffbordet i vägen. Genomsnittslängden på en ettåring i Sverige är 75 centimeter, matbordshöjden är normalt ungefär 72 cm. You do the math. Alla kanter på matbordet är alltså under lång tid i pann- och ögonhöjd för ditt barn. När hen äntligen har vuxit till 90 centimeter så kan hen fortfarande slå ut de nya gaddarna vid matbordskanten.

Utvägen är ett rund matbord. Din chans till en aningen mer sinnesro. En aningen.

Designsoffan

Tiki-soffan för Fogia.

 Jag har skrivit det förr. Den vita soffan är helt enkelt no go-zone när du har barn. Och den kommer inte att fungera i ditt hem på ungefär två decennier. För när ungarna väl har börjat använda sked kommer de att äta chokladglass i soffan. Sedan kommer de att hälla rödvin i soffan. Så ut med den på Blocket. Köp en barnsoffa. Lägg en STOR filt över alltihop.  Satsa på en begagnad skinnsoffa som du inte ens gillar. Det är då du med lugn i sinnet kan åse hur din unge har fika-kalas med alla kompisar, på armstödet. Och ja, ballerinakex ger jättejobbiga fläckar. Och ja, att tvätta sofföverdrag är ingen rolig syssla.

Den lurviga mattan

Underbart snygg matta av Layered.

Jaaa, den är snygg och påminner kanske vagt om din barndom. Men det är när lurviga mysmattan kommer i närkontakt med uppmjukade riskex/våfflor och majskrokar eller annan barnmat som i uppblandning med saliv antar konsistensen av betong som det blir problem i mattan. Stora problem. Liksom dreadlocks på fel ställe.

 Skulpturtrenden

Trendig skulptur-inredning hos Perspective studio.

All tredimensionell konst måste magasineras när du får barn. Omgående. Piedestalerna kan misstas för överdimensionerade byggklossar där barnet vill prova orsak och verkan, genom att putta omkull. All konst som du har ställt mot väggen, så där nonchalant, måste också magasineras eller de facto hängas upp på väggen, högt.

Böjträstolar

Böjträstol från Artilleriet.

Det här blir först ett problem när ungen vill sitta själv i vuxen stol, men likväl. Böjträstolar med stora öppningar leder till att mindre ungar ohjälpligen glider igenom bakåt. Det är roligt på youtube, men ej kul i verkligheten.

Drinkvagnen

Drinkvagn av Emma Blanche och Fredrik Färg för Northern Lighting.

Den supertrendiga drinkvagnen misstas ofta av barn i lära-gå-åldern för en slags snofsigare rullator eller lära gå-vagn. Funkar sådär när vagnen dessutom är fyllt med dyra droppar från senaste charterresan … Och ja, alla dessa tips beror på egna lärdomar jag gjorde när mina barn var små.


Kommentera | Translate


 


Annons


Intervju med kvinnan bakom möbeldramat


En av Designveckans mest omtalade lanseringar var ju den av De La Espada i en privat lägenhet på Östermalm, där det bjöds på en 60 minuter lång teaterföreställning med ett par som jagade varandra genom lägenheten, hade party och  tittade på tv tillsammans med publiken. Pr-agenturen SpoilConcept var med och arrangerade och SpoilConcept-ägarna Maria Millqvist Englundh och Johan  Englundh lånade ut sin egen lägenhet till visningen som pågick under hela veckan.

Jag undrade hur det var att tömma en femrummare på rubbet för jobbets skull.

Lets pretend it never happened hette pjäsen, regisserad av Joana Astolfi.

1. Hur kom ni på idén?

Idén föddes av att De La Espada ville bjuda in till en mer dynamisk möbellansering som levandegör möblerna och reflekterar ett genuint förhållande till våra möbler som vi dagligen omger oss med, varpå Joana Astolfi fick uppdraget att regissera den unika föreställningen. Erkända och duktiga Roberta Ellingsen stod för set designen.

2. Hur var det att flytta ut rubbet för det här?

Att flytta är aldrig särskilt kul men vi tvekade aldrig, ett annorlunda projekt med hög kreativitet är alltid roligt och det är vad som driver oss i vardagen som företagare med kreativ inriktning. Självklart var det lite extra utmanande för alla inblandade med tanke på att vi precis blivit föräldrar till två små döttrar.

3. Var bodde ni själva under veckan?

Familjen var snäll och ställde upp med husrum och som tur bor de runt hörnet från vår egen lägenhet.

4. Målade ni om inför detta, eller var de fina färgerna era egna?

Färgerna är våra egna val, vi har valt att låta våningen gå i jordnära rosa, blå och gråa nyanser, med klassiskt vita snickerier, vilket smälte in fint med de nya möblerna. Inget i våningen ändrades inför eventet.

5. Berätta lite om historien bakom lägenhten, hur länge har ni bott i den?

Vi blev båda direkt förälskade i våningen 2015 och köpte den på stående fot, kärlek vid första ögonkastet. Fastigheten byggdes 1915 och har en unik och välkomnande oval hall som öppnas upp som en solfjäder till sällskapsrummen. I den bakre delen finner man sovrum och kök. Lägenheten har ett fantastiskt ljus som sprider sig fint under dagen och det känns nästan som att bo i en villa mitt i stan. Att dessutom få blicka ut mot de vackra tegelhusen som Lärkstan består av gör att man ibland får känslan av att bo i London, en stad vi båda gärna reser till för att hitta inspiration, speciellt inom design, inredning och textiler. I London finns det en härlig mix av hantverk, antikt och modernt.

6. Brukar ni låna ut den till andra events eller var det första gången?

Det är inget vi brukar göra, men när projektet började kunde vi inte säga nej då lägenheten var perfekt för föreställningen i och med sin planlösning och ljusinsläpp – vi förstod att det skulle bli unikt.

7. Fick ni nya idéer till att möblera hemma?

Det som var extra kul med projektet var just att få se sitt hem fyllas med en helt annan stil än vi normalt lever i. Det satte absolut igång tankar kring möbleringen i stort, vissa justeringar och förändringar kommer det här leda till. Det är något vi välkomnar då vi båda gillar inredning och är öppna för förändringar och ny input.

8.  När ni själva bor där, ser det helt annorlunda ut då? Har ni några möbelfavoriter?

Vår stil är contemporary classic. Vi har en rätt internationell anglosaxisk smak och stil med textilier från Rubelli och Turnell & Gigon, konst från LG Lundberg, Matthias van Arkel och Hans Gedda till svenska internationella surrealistiska stjärnskottet Alexander Klingspor. Våra möbler är en blandning av ärvda äldre möbler, auktionsfynd och moderna klassiker.

9. Skulle du göra om det här?

Vi är alltid öppna för nya kreativa och nytänkande projekt – men just nu är det skönt att vara åter i sitt hem och tillbaka till vardagen. 


Kommentera | Translate


 


Laddar