Annons
Annons


Lantställelättjan – »Vad gör folk hela dagarna?«


Livet ska vara underhållsfritt, i synnerhet på sommaren. Svenskarna har bytt Linus-Idas torparslit mot bekväma lantställen där man glider tröskelfritt från sängen hela vägen ner till poolen.

Jag hade en gång ett lantställe. Det var ett sött litet torp med en fem meter hög, totalt förvuxen syrenberså. Tusentals hundkex gjorde så att ängen skummade vid midsommar. Gräsmattan bredvid ängen var ett hav av knallgula maskrosor. Husets syll var murken och varje september flyttade mössen in för att mysa under kylskåpet.

Annons

Första sommaren hade vi någon form av arbetsläger där hela släkten fick skrapa bort kitt från 23 fönster. För att sedan olja in samma fönsterkarmar och måla. Tre gånger. Och lägga nytt kitt. Allt var härligt. Jag fotade varje äppelkaka jag bakade och limmade äkta pappersbilder i album. Jag tvingade min man att skala hundratals äpplen som föll ner i det höga gräset. Ja, det fanns tio gamla äppelträd, två åkerö, två oranie, en transparente blanche och två sävstaholm samt en signe tillisch, en gravensteiner och en okänd sort.

Illustration av blommor.

Illustration: Elisabet Magnusson.

Nästan allt jag planterade i den katastrofstyva, mycket näringsrika lerjorden knaprades upp underifrån, av extremt feta sorkar. De älskade alla rötter till plantor som kostade mycket pengar. Det hindrade mig inte från att knöla ner den ena plantdrömmen efter den andra. Hortensior, 1800-talsrosor, hagtorn, klematis och så vidare. Sorkarna trodde att jag serverade delikatess-sparris hela dagarna …

Inomhus slog resliga gäster pannan i dörrkarmarna för att det var lågt i tak. Golvet på ovanvåningen var såpat i 150 år och lent som siden mot barfotafötterna. Likaså trappräcket, nerslipad av nariga torparhänder i 15 decennier.
Någon sommar stod min man på stegen och farbror Melkade med faluröd färg kring knutarna. Först fick han borsta av det gamla färglagret från huset med en kvast.

Bild på brännässlor.

Foto: Bengt Ekman/IBL.

Det var en av dessa sällsynta somrar då det var 30 grader varmt. Då och då kom han in, från topp till tå täckt av gammalt faludamm. Jag låg avsvimmad på ett obekvämt antikfynd i den svala stugan, nygravid och extremt illamående. På kvällen svischade fladdermössen runt huvudet på en, när man gick ut för att kissa i brännnässlorna. Ni hör, det var paradiset på jorden, och vi höll på med ett helvetiskt slit.

Efter 15 års lycka och stort besvär sålde vi vårt lilla ställe. Den som har hus och barn och dessutom ett barn med en mängd funktionshinder kan inte ha ett sommarnöje som är 150 år gammalt och däri ägna sig åt byggnadsvård och Bullerby-lajv. Släkten vägrade dessutom att skrapa alla fönster en gång till när det var dags igen efter 15 år. Tiden hade hunnit ifatt oss.

Numera köper folk sommarnöjen som är skötselfria, hör jag. I alla fall de som har råd. Vi har i stället bytt sida och våldgästar nu andra människor med lantställen. Vi försöker vara de där drömgästerna man själv ville ha och sällan fick. För det är omöjligt att vara drömgästen.

Sommartorp i Västergötland

Drömmen om det faluröda sommartorpet. Foto: Thomas Andersson / IBL.

På moderna lantställen är det numera underhållsfria ytskikt, inget farbror Melkande med färgpytsar på stegar. När man äntligen är ledig, är det ledigt. Helt och totalt ledigt. In i helvetes ledigt. Det är tvättmaskin och diskmaskin på lantstället, det är frys och kylskåp och en grill i storlek Solsidan-Fredde och det är definitivt vattentoalett och vattentunna utomhus med bubbelfunktion att rulla runt i.

Farbror Melker från Vi på Saltkråkan

Ibland undrar jag. VAD GÖR FOLK HELA DAGARNA, när det inte finns några måsten? När man inte måste slå ängen med lien, när man inte ska oroa sig över om alla takpannor ligger som de ska, när man aldrig ska måla någon liten fönsterkarm? När allt dessutom är perfekt inrett från dag ett, och när familjen följer ett strikt konsumtionsförbud, för att inte skräpa ner alla fria välstädade ytor? Vad gör de?

»Vi umgås och spelar Yatzy!« får man höra.

Jag misstänker att man mest sköter instakontot, vilket kan vara nog så mycket jox. Och det är kanske därför vi inte har tid med alla dessa lagom tråkiga sysslor längre. För att det hela tiden ska se så väldans härligt ut i de sociala medierna. Ett heltidsjobb är det. Inte alls ledigt. Det ska umgås, ätas de rätta och härliga sakerna, det ska vara bra väder, och det ska göras aktiv semester med eventuellt lite vila i yogahunden då och då. Det kanske var lite enklare på 90-talet när man kunde skrapa en och annan fönsterkarm med flottigt hår, helt utan att någon såg.

 

 


Kommentera | Translate

 


Annons


Laddar